Escaping reality part II
För andra gången på en vecka flydde jag verkligheten totalt. I tisdags var det konsertdate med mannen och igår var det lagfest med innebandybrudarna.Efter en intens pluggperiod och med vetskapen att nästa vecka blir jobbig med 2 seminarium, ett tal, en inlämning och rättning av uppsatser, kändes det så himla skönt att bara strunta i allt igår och bara ha det otroligt gött.
Vi drog in till Oslo tidigt igår för att möta Holmlia. Förutsättningarna innan matchen var att vi, om vi vann, skulle vara solklara tvåor i serien, men att vi vid förlust skulle hamna på samma poäng som Holmlia. Alltså hade en vinst varit allra bäst. Tyvärr hängde vi inte riktigt med i de två första perioderna. Det kändes som att vi kämpade och slet, men inte fick ut något av det. Det fick Holmlia däremot, som ledde med 6-1 innan flytet kom. Vi kämpade oss upp till 7-6, men där var det stopp. En riktigt bra upphämtning, men vad hjälper det? En förlust är en förlust.
Som tur var fick jag träffa fina Jennie, som var på besök och efter en timme bredvid henne på bussen tillbaka till Fstad kändes det ju bra igen. Hon har en förmåga att aldrig knäckas oavsett hur mycket motgång hon möter. Hon ser alltid något positivt att ta fram i alla situationer. Det är något jag beundrar henne för.
På kvällen kom brudarna hit och det blev en riktigt bra kväll med paketspel, snapsvisor och fuldans. Alla såg ut att ha det toppen och det är ju det viktigaste. Sent som tusan drog vi ner på stan och fortsatte fuldansen. Sen gick vi hem i stormen, jag och min man.
Kommentarer
Trackback
