In the book of life, the answers aren't in the back

Nu är jag och Anders hemma i Hammerdal. 9 timmar tog det, vilket är nytt rekord och ändå tvingades vi till ett oplanerat stopp i Fåker där någon stackare kört i diket. Efter växellådsbytet i julas sköter sig röda faran exemplariskt.

Jag fick ett uppdrag av mor och far som jag skulle lösa under påsken: att städa ur mitt gamla skrivbord, som för övrigt sett sina bästa dagar, i mitt gamla rum. Eftersom det var säkert 8 år sedan jag tittade i de lådorna möttes jag av både saker som gjorde mig nostalgisk (inbjudningar till fotbollsavslutningar à la Jenny och Gunsan, gamla brev från min då mycket fjortis-fina kusin i Järna och massor av gamla plaketter och diplom från diverse idrottstävlingar), men också saker som jag blev lite generad av (gamla kort, skolarbeten och teckningar från dagis upp till trean på gymnasiet och många gamla dagböcker). Jag hade nog glömt bort hur töntig jag var när jag var liten. Tur att jag kompenserar det genom att vara så tuff nu ;)

Nu ska vi ta på oss skidorna och se hur mycket snö det är kvar på Fyråbadet. Ikväll kommer resten av gänget och då blir det full fart. Alvas påskägg är fixat också.

Förresten är det ingen som har sagt något smart om förra norska ordet: hentesveis. Men generös som jag är så bjuder jag på ett nytt ändå: rompetroll. Vet du vad dessa ord betyder?

 

"Home is any four walls that enclose the right people"

Nu längtar jag hem på riktigt. Det är väldigt sällan jag faktiskt gör det. Skypandet med Alva gör sitt och tanken på att alla syskon och bihang kommer hem samtidigt gör mig nästan lite pirrig, som innan jul. Jag säger fortfarande att jag åker hem, även om jag ju tekniskt sätt har ett hem här i Fredrikstad. Men varför kan man inte ha 2 hem? Eller 3 eller 4 för den delen? Idag ska jag tvätta, packa, träna och träffa min fina vän Marte över en lunch. Påsklov är ljuvligt.


Till nästa gång kan du grunna över dagens norska ord: Hentesveis.

"I knew it, you couldn't do it"

Jahaja, här har man i alla dessa år förklarat att bloggande bara är för antingen fjortisar eller människor med alldeles för mycket fritid. Hur som helst känner jag i en mogen ålder av 26 att det liksom är dags nu. Facebook i all ära, men här står jag ju lite friare att tycka, tänka och flumma på om saker och ting. Hur mycket uppdaterande det kommer att bli kan jag ju inte veta nu. Men jag har en del idéer som nog kommer att platsa här på min nya, fina blogg.

Till nästa gång kan ni njuta av dagens norska ord: juling.

torstenssons

ännu en svensk i Norge

RSS 2.0