Igår höll jag det tredje och sista talet i retorikkursen. De andra talen har varit rätt lätta att klar av, men inför det igår var jag toknervös. Uppgiften var att vi skulle hålla ett hyllningstal till oss själva i "jag"-form. Det vill säga att vi skulle under 5 minuter förklara varför vi var så himla bra. Inte alls pinsamt. Jag lovar.

 

Saken blev inte bättre av att studenterna innan mig fegade ur och lyckades på olika sätt undgå att prata om sina bra egenskaper genom att berätta massa barndomsminnen eller om sina egna barn, så när det var min tur blev jag milt sagt lite torr i munnen. Oavsett så körde jag på och med lite citat av H P Burman och lite ironi och mycket humor kom jag i mål. Med röda kinder och sandpappstunga var det bara att vänta på feedbacken från läraren och som tur var så var den bra. Hon tyckte att "det var befriande att jag kunde säga att jag var bra" och att jag hade gjort uppgiften på rätt sätt. 

 

Vet inte om jag blivit någon bättre talare av denna kurs, men det har i alla fall varit en ganska rolig kurs. Nu återstår några skriftliga uppgifter och sen är det bara sista delkursen kvar. Jippie!