Jag är som regel väldigt snabb att ta beslut. Jag ogillar att fundera för länge och älta saker. Då chansar jag hellre och kör ofta på magkänslan. Än så länge har det funkat. Min man däremot är veligpetter nummer 1. Han kan aldrig ta ett beslut, och om han till slut tar ett så har det förmodligen tagit så lång tid för honom att bestämma sig att jag redan tröttnat och bestämt.

 

Nu står jag ändå inför valet och kvalet hur jag ska göra med innebandyn i år. Hade egentligen en liten amition att träna hårt i sommar och kontakta ett fotbollslag här i höst som enligt rykten ska vara riktigt bra. Sommaren flög förbi och hårdträningen uteblev. Hösten är nu här och seriepremiären i elitserien är om 2 veckor. Jag har inte skrivit på kontraktet, men smygbeställt en klubba och idag fixade jag ett par nya inneskor. Jag har ju också kört 2 veckor inne med brudarna.

 

Nu tänker ni: "Ja, men då har hon ju redan bestämt sig". Men jag har faktiskt inte det. För- och emotlistorna är ungefär lika långa. Jag kan inte påstå att jag brinner och är supertaggad för en ny säsong, men samtidigt tror jag att jag skulle sakna det om jag inte var med. Få spelare, osäkerhet med tränare och framför allt tidsbrist (med jobb, plugg och annat) är väl de starkaste motargumenten. Högst på pluslistan står ju såklart gemenskapen med brudarna i laget, matchtändningen och andrenalinet som alltid infinner sig strax innan vi går på planen. Snart måste jag i alla fall bestämma mig. Ska gå runt i skorna här hemma och känna efter lite till.

 

Imorgon kommer Anders hem igen och det ska bli skoj. Snacka om tråkigt att laga middag och fredagsmysa

ensam framför tvn.