Idag är jag vemodigt på något sätt. Känns som att tiden går jättefort och att jag liksom inte helt hänger med. Tänk att ett helt skolår snart är över. Känns häftigt och stort samtidigt som den där känslan av "vad hände?" smyger sig på. För att summera skolåret så måste jag ändå säga att det har varit otroligt utvecklande, jobbigt, roligt, värdefullt, tröttsamt och fantastiskt på en och samma gång.

Många gånger har jag kommit in på kontoret och velat gråta, ge upp och gå hem. Men många fler gånger har jag kommit in skrattandes, uppfylld av en känsla av att ha världens bästa jobb. Känslan av att göra skillnad är verkligen världens bästa känsla. När en elev till slut förstår något man har förklarat otaliga gånger blir allt det andra så himla värt det.

Igår hade mina elever muntlig examen. De fick blandade resultat, men gemensamt för alla var att de verkligen gjorde sitt bästa och då blir man stolt. Alla har olika förutsättningar och alla presterade utifrån dessa. Dessa elever ska sluta uppe hos oss nu och utvecklas vidare på gymnasiet. Avslutningen på onsdag kommer helt säkert innehålla en del tårar och vemod.

Idag var jag i Strömstad och hälsade på eleverna som jag träffade under min praktik ifjol. De hade växt en del på längden, men var samma härliga, spralliga gäng. Jag blev, som alltid hos dem, mottagen med öppna armar och trots att jag inte sett dem på ett år kände jag den där klumpen av vemod som alltid infinner sig vid skolavslutningar. Avslutningen i sig var jättefin med trolleri, musik och betygsutdelning och jag är jätteglad att jag åkte dit.

Idag är det exakt 1 månad kvar till vår stora dag. Känns lite surrealistiskt faktiskt. Jag är inte så stressad, men blir än en gång lite tagen på sängen av att tiden flyr. Nästa vecka ska vi träffa prällen och jag ska träffa frisören för provuppsättning. Spännande.

Ta vara på varje dag för det går undan, jag lovar!