Efter att ha bott här i Norge i 5 år blir jag liksom inte så överraskad längre över hur saker och ting funkar. De gångerna jag ändå stannar upp och tänker "är det verkligen så?" är när jag pratar med någon hemma i Sverige och de tror att man står och hittar på de mest osannolika sakerna. För även om Norge och Sverige är rätt lika varandra som så, så är det ändå mycket konstiga saker som norrmännen gör.

I dag vill jag anmärka på det norska språket. Trots att jag tycker att det norska språket är fint, så finner jag det fortfarande lite fattigt. Om det beror på att jag lärt mig det som vuxen och på bara några år och därför inte klarar att leka med språket på samma sätt som jag kan i svenskan eller om det bara helt enkelt är ett fattigt språk, det vet jag faktiskt inte. Däremot insåg jag häromdagen när jag skulle fråga en kompis och vi inte skulle ta en fika att norskan saknar ett uttryck som motsvarar detta. I Norge säger man helt enkelt "ta en kaffe", och det funkar säkert bra i 9 fall av 10, men jag som inte dricker kaffe då? Detta ledde till en del förvirring då uttrycket ”dricka en te” eller ”äta en bulle” för mig blir alldeles för bokstavligt.

Fika är ett mer öppet ord som kan innefatta allt från en slät kopp kaffe til en lättare lunch. ”Att ta en fika” med någon kan ju också helt plötsligt vara en date om man råkar ta en fika med någon man är intresserad av. Det betyder att utrycket i sig kan betyda många olika saker. På något sätt så känns det svenska ”fika” lite mer öppet än det norska ”ta en kaffe. Kanske det norska språket är mer bokstavligt än det svenska? Kanske norrmän är duktigare på att faktiskt prata ur skägget? Detta får jag fundera på och återkomma till.